Grattis till mamma och Sussie

Först och främst
Grattis mamma och Sussie på födelsedagen!

Nu har det gått ett tag sen jag skrev sist och mycke har hänt som vanligt. Inte så mycket som är värt att nämna dock. Jag har väl fått hjärtat krossat, ännu en gång då, förstår inte varför jag tillåter honom att såra mej om och om igen! Men sånt är det i kärlekens land tyvärr. Funderar på att flytta till Karlstad, måste bara hitta ett jobb först, eller om jag ska läsa kanske? Känns i alla fall som att jag måste bort så jag kan gå vidare med livet, kanske inte blir bättre av att flytta för han kommer väl finnas i mina tankar ändå men jag kommer ju i alla fall inte springa på honom någonstans. Fast å andra sidan så har jag egentligen ingen lust att flytta, har ju en bra lägenhet här, alla mina kompisar, den mesta min familj, resten är ju i och för sej i Karlstad men jag kan ju inte vara med henne hela tiden. Aja får väl se hur det blir.

Idag sålde jag min älskade Kermit också =,( Fick tyvärr inte så mycket som jag hade velat ha men behöver ju en större bil för att Lacy ska få plats så det fick väl duga då. Har även vart hos mamma, vi delade en pizza, spelade poker med Fia, Marie och Lisa, var trevligt!

Igår var jag hos Busan och sa hej då innan hon flyttar till Eskilstuna och efter det till Örebro, trevligt det med. Mycket prat blev det i alla fall som vanligt.

Imorgon ska jag och Jimmie åka och titta på en golf combi till mej, blir nog bra för Lacy tror jag. Efter det blir det hem och fixa lite innan det blir fest med Sussie. Vi tänkte väl åka till Tidaholm på kräftans dag för att fira hennes födelsedag lite.
Ska även göra en tråkig/jobbig grej på kvällen imorgon. Förra helgen tröttnade en kompis på jordelivet och lämnade oss så vi ska träffas lite för att minnas och hedra. Känns väldigt jobbigt även om det var länge sen vi umgicks, men när vi gjorde det betydde han väldigt mycket för mej och hjälpte mej igenom många jobbiga dagar. Känns tungt att jag inte kunde vara där för honom som han var för mej. För många år sen hade vi långa samtal om att leva eller inte, då handlade de i och för sej om mej, men jag har tänkt mycket och kan inte förstå vad det kunde vart som fick honom att fatta det beslutet, jag kan verkligen inte komma på en enda anlednig som han inte hade kunnat lösa, han hade ju så många argument för att inte göra något sådant. Men som sagt så var det ju länge sen vi umgicks så det hade väl hänt en massa saker som samlades på hög och nu rann det väl över antar jag. Känns bara så tungt att han inte kunde pratat med någon om det istället. =(

Nej, nu ska jag sluta tänka på det. Får väl gå och begrava mej i min bok en stund för att inte tänka alls och sen sova.

See ya
Puss och kram