Vilse i min egen hjärna

Nu ska jag berätta om ett äventyr.
Det var måndag eftermiddag. Klockan visade på stax efter halv ett när jag bestämde mej för att gå en kort promenad med min hund. Skulle bara bli borta i ca 20-30 min. Så jag klädde mej och gick iväg.

Efter ett tag ringde telefonen. Det var Elias, han frågade vad jag gjorde och jag svarade att jag var ute och gick, okej vart är du då svara han, hmm tänkte jag och tittade mej omkring, mitt svar blev, öhhh... vid djurparken på mösseberg. Det menas för er som inte vet att jag hade gått ca 3km kanske. Aningen längre än planerat alltså. Sen la vi på och jag fortsatte igenom djurparken då jag kom på den briljanta iden att ta en sväng genom skogen som jag och mamma alltid gick förut. Så jag svängde in på en liten stig där.

Allt var som vanligt. Jag hittade lite hallon, och lite mer och längre in fanns det ännu fler. Så jag gick där och tänkte på livet och åt hallon när det plöötsligt brakade till bredvid mej och det största rådjur jag någonsin sett hoppade upp ca 1,5-2 meter bort, HJÄLP!
Det väckte mej ur mina tankar och jag upptäckte att jag inte längre befann mej på stigen utan nån helt annanstans... Vilse i min egen hjärna alltså!

Så där gick jag mitt i skogen och hade inte en aning om vart jag var. Men efter att blivit jagad av kor med gigantiska horn och fastnat i taggbuskar hittade jag tillslut en grusväg som jag började följa neråt. Tänkte att om jag följer den borde jag ju tillslut hamna nånstans där jag känner igen mej, eller där någon kan hitta mej hehe.

Och mycket riktigt hittade jag ganska snart en skylt där det stod "Välkommen till Jettenekärret" så jag började ana vart jag hade hamnat. Så jag följde grusvägen ett tag till och kände snart igen mej. Vilket var tur för det började regna. Jag kom tillslut fram till Skaravägen vid Jettene infarten där mamma var snäll och hämtade oss.

Vilket äventyr! =)

See ya!
Puss och kram