Jag förstår inte hur det kan kännas såhär efter så lång tid. Känner mej naken utan dej.. Allt känns meningslöst när du inte finns där för att dela det med mej..
Det har snart gått ett helt år sen det som var oss dog, men det vägrar att försvinna.. Det är som att jag blir hemsökt av det som en gång var oss. Som när en människa dör men inte lämnar för att den inte är färdig med något. Det låter idiotiskt, men så känns det.
Jag har verkligen försökt att gå vidare, försökt att bli kär igen.. Men det går inte! Jag har försökt gå vidare med mej själv, utan att bli kär, det går inte heller, visst det fungerar en stund och man tror att allt börjar lösa sej och man börjar nästan må bra men så kommer nån smågrej som påminner om dej, eller om oss, också är det kört igen. Det räcker med en doft. Eller ett enda ord sagt på samma sätt som du sa det.
Jag vaknar mitt i nätterna och undrar varför du aldrig kommer och lägger dej, varför du inte håller om mej, men så öppnar jag ögonen för att leta efter dej och slås av sanningen att du inte bor här, att detta inte är ditt hem utan mitt, bara mitt, ensam...
För ett tag sen vaknade jag av att jag hörde din röst. Jag bokstavligen flög upp ur sängen, men du fanns ingenstans så jag drömde väl igen..
Förra helgen bestämde jag mej för att du var död för mej.. Det fungerade nästan, tills jag såg dej... Jag kunde inte sluta stirra, det kändes som om någon slet ut mitt hjärta och vred om mina lungor som man vrider ur en blöt handduk, jag trodde att jag skulle dö av andnöd. Höll på att svimma av smärtan. Kan verkligen inte förstå varför jag måste känna så för dej eller varför det måste göra så förbannat jävla ont! Har aldrig någonsin kännt såhär, denna smärtan är outhärdlig! Måste få ett slut för jag orkar snart inte mer...

Vilse i min egen hjärna

Nu ska jag berätta om ett äventyr.
Det var måndag eftermiddag. Klockan visade på stax efter halv ett när jag bestämde mej för att gå en kort promenad med min hund. Skulle bara bli borta i ca 20-30 min. Så jag klädde mej och gick iväg.

Efter ett tag ringde telefonen. Det var Elias, han frågade vad jag gjorde och jag svarade att jag var ute och gick, okej vart är du då svara han, hmm tänkte jag och tittade mej omkring, mitt svar blev, öhhh... vid djurparken på mösseberg. Det menas för er som inte vet att jag hade gått ca 3km kanske. Aningen längre än planerat alltså. Sen la vi på och jag fortsatte igenom djurparken då jag kom på den briljanta iden att ta en sväng genom skogen som jag och mamma alltid gick förut. Så jag svängde in på en liten stig där.

Allt var som vanligt. Jag hittade lite hallon, och lite mer och längre in fanns det ännu fler. Så jag gick där och tänkte på livet och åt hallon när det plöötsligt brakade till bredvid mej och det största rådjur jag någonsin sett hoppade upp ca 1,5-2 meter bort, HJÄLP!
Det väckte mej ur mina tankar och jag upptäckte att jag inte längre befann mej på stigen utan nån helt annanstans... Vilse i min egen hjärna alltså!

Så där gick jag mitt i skogen och hade inte en aning om vart jag var. Men efter att blivit jagad av kor med gigantiska horn och fastnat i taggbuskar hittade jag tillslut en grusväg som jag började följa neråt. Tänkte att om jag följer den borde jag ju tillslut hamna nånstans där jag känner igen mej, eller där någon kan hitta mej hehe.

Och mycket riktigt hittade jag ganska snart en skylt där det stod "Välkommen till Jettenekärret" så jag började ana vart jag hade hamnat. Så jag följde grusvägen ett tag till och kände snart igen mej. Vilket var tur för det började regna. Jag kom tillslut fram till Skaravägen vid Jettene infarten där mamma var snäll och hämtade oss.

Vilket äventyr! =)

See ya!
Puss och kram

Suck

Dessa lösenord hit och dit som man glömmer av stup i kvarten... Att det inte bara kan vara samma överallt!

Aja.. Jag skriver i alla fall bara för att meddela att jag har ljugit, kommer inte kunna hålla det där skriva en gång i veckan som jag lovade, i alla fall inte nu på sommaren. Det finns ju massa saker som måste göras istället för att sitta här. Tex bada =)

Så, ni som ändå sitter här, ut och bada med er, går även när det regnar =) det provade jag idag hehe.

Glad sommar! =)

See ya!
Puss och kram