Vad mer kan hända?

Phu! Nu ska jag berätta om den senaste tiden i mitt och min mors liv. Håll i er för nu åker vi!

Det började söndag förra veckan när mamma tappade sin telefon. Putts väck! Ingen vet vart den är eller när den försvann.

Måndag morgon när jag vaknade hade jag ett oförklarligt sår på hakan, såg ut ungefär som om man haft en finne och pillat på den en massa, bara det att jag inte hade haft någon finne. Skumt!

Tisdag, såret hade blivit ännu större, ännu skummare. Mammas telefon hittades ute i hennes karls trädgård 4 timmar efter att hon hade spärrat både telefon och simkort.

Onsdag, jag mådde allmänt kass hela dagen, feber och hängig, såret på hakan växte ännu mer. På eftermiddagen ringde mamma och sa att hon fått ett brev om att skatten inte var betald på min bil så det var körförbud på den. Så jag fick sätta mej och ringa till trafikstyrelsen eller vad det nu heter för att få tag i nummret till han jag köpte bilen av för att kunna ringa honom och skälla. Dagen blev alltså ännu värre än innan, suck! Vid det laget trodde jag inte att mycket mer kunde gå fel.

Torsdag, jag jobbade och när jag kom hem bestämde jag och mamma oss för att fika ihop, när hon fick se såret på min haka kläcker hon ur sej "Men det är ju en svinkoppa" ännu mera suck! Så jag fick ringa sjukvårdsupplysningen för att höra vad jag skulle göra med min svinkoppa. Jo hon trodde ju också att det var det så hon rekomenderade asollösning att badda med och trodde att den kanske skulle försvinna på en vecka om jag hade tur. (som om jag skulle ha tur liksom!)

Fredag, jag och mamma skulle åka till Sara i karlstad och eftersom det är körförbud på min bil så skulle vi låna min morbrors bil. Han hade sagt när mamma fråga om vi fick ha den att batteriet var lite dåligt men att han skulle ladda den så skulle det gå bra.
Så vi åkte ut och hämtade den och for iväg mot Karlstad. När vi hade ca 3 mil kvar till Kristinehamn trodde jag att jag skulle kissa ner mej så vi fick stanna på en parkeringsficka och gå ut i skogen för att göra våra behov. När vi satte oss i bilen för att åka vidare så startade den inte. Luften gick ur oss och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Vi tänkte att vi inte ville störa Gunnar (morbror) med detta mitt i skörden eftersom han ändå inte skulle kunna hjälpa oss där vi stod mitt ute i skogen. Så vi tog oss ur bilen igen och började vinka in en förbipasserande bil. Den första som stannade var en kvinna, vi frågade om hon möjligen hade några startkablar i sin bil, vilket hon inte hade. Så hon åkte vidare, nasta bil vi stannade var två killar runt 25årsåldern, de hade inte heller några kablar och visade inga tendenser till att vilja kolla om de kunde hitta felet på bilen heller så de åkte vidare ganska så snart.
Efter en stunds vinkande till så stannade tillslut en man i 50-årsåldern som körde nån tokstor pickup. Han hade tyvärr inte heller några kablar men gick i alla fall ur sin bil och kollade lite på vår och konstaterade att förmodligen skulle det inte hjälpa med kablar heller. Så efter lite samtal med Sara beslöt vi oss tillslut för att lifta med honom till Kristinehamn där Sara kunde hämta oss. Så vi plockade över våra saker i hans pickup och körde mot Kristinehamn. Väldigt trevlig man vi fick lift med måste jag säga =) hade sina rötter i våre hemtrakter, släkt i vårkumla och grejer men bodde själv i Nyköping eller var det var.
Hur som helst så kom vi i alla fall till Kristinehamn och stället där mannen skulle köpa någon matta eller vad det var. Meddans han gjorde affärer beslutade jag och mamma att vi ändå skulle ringa till Gunnar och berätta att hans bil var kass. Och när vi gjorde detta talade han om för oss att det är startspärr på bilen, så om man har tagit ur nyckeln måste man låsa bilen och sen låsa upp igen innan man kan starta. Fint att han talade om det innan vi åkte! Då kände vi oss verkligen totaldumma!
Detta talade vi om för mannen vi åkte med och då sa han bara "jaha men då kör jag tillbaka er till bilen" Herregud tänkte vi, kan folk vara såhär snälla?! Sagt och gjort, han körde oss tillbaka till bilen och det klart att den startade! Vi kunde fortsätta mot Karlstad, något försenade men vi kom i alla fall fram tillslut! =)

Lördag, hör och häpna, hela dagen löpte nästan helt utan missöden. Det enda var en liten miss i bokningen av biobiljetterna men annars så =) Vi började dagen med födelsedagsfika för Sara som hade fyllt år. Hennes extrabarn Leo och hans mamma kom på kalas, det blev tårta och nybakade kokostoppar, mmmm =) Efter det klädde vi oss lite mer oömt och drog iväg för att titta på Tjurruset, rolig tävling måste jag säga! Helt galna människor som ger sej ut och springer på en okänd bana där vilka hinder som helst kan vänta, fränt!
När vi kom tillbaka efter ruset lagade vi mat, fläskfilé, hasselbackspotatis och ädelostsås GÖÖÖÖTTT!!!! När vi var mättare än mättast gick för att se på bio, The Ugly Truth (eller hur det nu stavas) där var missödet med bokningen men det gjorde inget vi fick tokbra platser ändå, och filmen var bra! Eftersom filmen började så tidigt som halv 7 så kom vi hem lagom tills en ny film började på TV. Mycket film blev det! Mitt batteri i telefonen var nästan helt tomt så jag stängde av den innan bion och startade bara korta stunder efter det.

Söndag, nu kommer det! Vi började dagen med en tur till Bergviks, Sara ville ha smakråd när hon skulle köpa mammajeans. Så vi gick där ett tag och kikade. Sen åkte vi hem igen, mamma lagade köttfärssås och spagetti meddans Sara klippte mej. Efter maten skulle vi åka iväg hemåt. Klockan var då ca 15. Vi satte oss i bilen och åkte iväg. Precis utanför Karlstad hördes ett konstigt ljud, som om något hade fastnat i hjulhuset, vi tänkte att vi var tvugna att stanna men ljudet slutade innan vi hittade en ficka att stanna på så vi tänkte att det kanske vara var en gren eller nåt som hade fastnat och körde vidare. Det tog några minuter så slutade stereon och ACn att fungera. Men fan tänkte vi, gick det någon säkring eller nåt nu då? Vi körde i alla fall vidare, in i ett vägarbetsområde som gjorde oss lite dissorienterade så vi missade avfarten vi skulle tagit men tänkte att jaja vi kan åka över Karlskoga, blir bara lite längre men det funkar ju det med.
När vi kom till Karlskoga och var mitt i en rondell så slocknade allt vad el heter i hela bilen, hela instrumenpanelaen försvann och servon la av! Vi tog oss ur rondellen i alla fall, bilen kändes vääääldigt konstig! Framför oss såg vi ett stoppljus som höll på att bli rött, jag tänkte att stannar vi kommer vi aldrig hör ifrån så jag rullade sakta fram mot ljuset men min plan misslyckades när bilen tvärstannade med ett ryck! Där stod vi, mitt i vägen, en billängd ifrån en korsning och kunde inte ens ta på varningsblinkers. Vi tog ut en triangel i alla fall, började gå mot ett hus där vid sidan för att fråga om vi kunde låna en telefon och ringa efter bärgare, jag hade ju fortfarande inget batteri i telefonen.
När bärgaren kom körde hans oss till mekonomen där det som tur var fanns folk som tog emot oss. De lyfft på huven och utbrast "jaha ja" vilket inte lät så lovande i våra öron, "titta här" sa dom "generator remmen har gått av". Suck! Det var alltså det vi hade hört precis utanför Karlstad. Jaja, inget att gör åt just då. Jag ringde Martin och han lovade att komma och hämta oss, klockan var då strax innan 17. Bärgningskillen var snäll och körde oss till Max. Vid 18 bestämde vi oss för att gå en sväng eftersom det var så fins väder, så vi fick lov av personalen att ställa vår packning bak i köket och gick iväg. När vi hade gått i kanske 10-15 min började det regna, såklart, eftersom inget tydligen skulle gå i vår väg, så vi gick tillbaka igen. Vid halv 7 ca ringde jag Martin för att säga vart vi var och höra hur långt han hade kommit. Då hade han kört av vägen och bara kommit till Grevagården där han höll på att byta fälgar på bilen. Ännu mera suck! Inte ens folk som försökte hjälpa oss kunde ha tur liksom! Men efter det gick det ändå ganska bra så vid 21 kom han tillslut fram till Max i Karlskoga och vi kunde påbörja färden hemåt igen.
Summering, vi lämnade Karlstad ca kl15 och anlände till Falköping kl23, härlig resa!
Helgen slutade på en kostnad som varken jag eller mamma hade ränkat med eller har råd med men vi kom i alla fall hem tillslut...

Vad mer kan hända nu liksom?!

(bilder från helgen finns på kuwait.bilddagboken.se